Sur igår

Och helt plötsligt var mitt gamla griniga, missnöjda jag tillbaka. Har mått bra, varit glad och nöjd, jämn i humöret under hela min itrim resa, men igår var jag så där oförklarligt surig. Kom ju snabbt på att det var mitt plustecken på vågen som var orsaken och att jag i samband med det får en hel massa negativa tankespiraler som snabbt drar ner mig. Till slut irriterar jag mig på allt så att det riktigt kryper i kroppen. Det där missnöjet ogillar jag skarpt, och det är så jäkla destruktivt. Förr kunde jag gå så längre perioder och blev bara mer och mer låg och missnöjd utan att veta varför tillslut. En riktig energidränerare är det också. Att ha kraft att träna, och njuta av livets fina, fanns helt enkelt inte. Kroppen blev trött, spänningshuvudvärken som ett brev på posten, dålig nattsömn. U name it. DÄRFÖR...när jag kände den där extremt jobbiga känslan igår komma, bestämde jag mig att nu får det vara nog!
Jag skiter i plusset. Förr eller senare kommer jag börja gå ner i vikt igen. Det får ta den tid det tar, bara jag inte ger upp. Och inte ältar och ska analysera allt. Det "perfekta" förloppet får jag lägga åt sidan och så kör jag på med mina braiga vanor. Träningen (så fort jag blivit frisk igen), maten (utan att bli fixerad - det är bara att käka så här nu) och att hänga med mina fina vänner och familj. Känner mig lättare till mods idag och inte så uppgiven och frusterad. SÅ DET SÅ dumma perfektionist-Lovisa!!!